Kompaniets återtåg från Regements-mötet.
Men allting har ett slut, så äfven ett regementsmöte,
och det vore ej så gladt, som det hör och kan vara, om
det ej vore så kort. De äldre officerarena och de gifta
soldaterna börja äfven mot slotet att alltmera tänka på
grödan hemma på bostället och känna någon längtan att
få se hvad årsvexten lofvar. Höskörden stundar och man
måste vara mån om sitt landtbruk, om man skall kunna
reda sig på sin lön. Sista dagen anställes såsom högtidlig
afslutning stor brigad-exercis på mötesplatsen, hvarvid
allt skall vara så fint och så precist som möjligt. Detta
icke så mycket för ståtens skull, som för att jemna i hop
livad under fältmanövern kan hafva blifvit ojemnt, ty
den egentliga krigsöfningen så väl som kriget sjelft pröfvar
på och rycker sönder, och man måste derföre åter
göra en slutlig sammanarbetning, för att, om det gäller,
kunna börja med så stor säkerhet och sammanhållning
som möjligt. Under denna exercis är nu äfven 2:dra klassens
beväring insatte i ledet och det gäller sålunda, att
få den trupp att gå väl, med hvilken man egentligen bör
vara beredd att rycka i fält. Efter exercisens slut talar
Öfversten till regementet allvarliga ord af tiohet mot ko
nung och fädernesland, af varning och uppmuntran, och
I aftackar regementet för denna gång. Fahnan troppas för
| sista gången, bataljonscheferna attacka bataljonerna och
officerarena samlas om aftonen till ett afskedsglas. Imel-
lertid gör man sig redo att nästa morgon bryta upp och
marschera hivar och en hem till sitt. Denna marsch går
nu åter kompanivis och vi se här på planchen ett at de
andra kompanierna marschera förbi Svärds stuga. Kom-
panichefen, en liten något aldrig men tät och segsliten
herre, marscherar i spetsen för sitt kompani med säker
takt och rak hållning efter en glad trumslagarepojke, som
med kraft och förnöjelse slår sin trumma, så att hela
kompaniet måste följa med. Kapitenen ser ut att vara
noga i tjensten och blickar icke utan välbehag på den
sexårige Anders, som skyldrar med en gärdesgårdsstör och
lilla Lisa, som dock tydligen tycker mest om trumslagaren.
Snart är hela kompaniet uppföre backen och marschen
går vidare i landsvägsdammet tills trumman småningom
tystnar och allt är sig likt igen.